torsdag 12 maj 2016

Tillbaks till trettiotalet?

Ni får ursäkta om jag tjatar en del om presidentvalet i Österrike - man kan kanske inte begära att det skall intressera svensk press och allmänhet särskilt mycket. Men om den första valomgångens resultat skulle bekräftas i den andra och landet får en president från postfascistiska FPÖ kan det få konsekvenser långt utanför det lilla alplandets gränser.

I vänsterliberala Der Standard skriver den erfarne kommentatorn Hans Rauscher en artikel med rubriken (min översättning) "Med Hofer tillbaks till trettiotalet?" Den ledande presidentkandidaten Hofer har förklarat att han kommer att avsätta regeringen om den inte inom ett år genomför de 500 sparförslag som Riksrevisionen rekommenderat. Men kan han det? Rauscher visar ett författningen utan tvekan ger presidenten denna rätt även om bestämmelsen aldrig använts tidigare. Men en sådan regering måste ju trots allt ha stöd av en majoritet i parlamentet.  Ett nyval med en absolut FPÖ-majoritet är inte längre bara en feberdröm utan fullt möjligt. Troligare är dock att något av de gamla regeringspartierna, SPÖ eller ÖVP, ställer upp som stödparti. En sådan diskussion pågår redan för fullt i båda parterna även om man då ser sig själva som "senior partner" - något som blir mycket svårt att uppnå med nuvarande väljaropinion.

Hofer har redan uttalat sig för att få till stånd en folkomröstning om den italienska provinsen Sydtyrolens ("Alto Adige") statstillhörighet. "Sydtyrolare, er hembygd är Österrike" utropade han i ett tal 2015. Associationerna till Hitlertidens "Heim ins Reich" ger sig automatiskt. Nyligen har han föreslagit att ge sydtyrolare österrikiskt medborgarskap följande exemplet från Orban som ju velat ge ungerska minoriteter i Slovakien och Rumänien fullt ungerskt medborgarskap.   'För båda dessa herrar och deras meningsfränder gäller det att befria sina "Volksgenossen".

Hofer vill f.ö. ge österrikiskt medborgarskap också till sudettyskarna, förmodligen avser han den lilla minoritet som fortfarande finns i Tjeckien.

Vi har hört den förut...

I samband med Haiders begravning skrev jag ett längre inlägg med rubriken Statsbegravning för en fascist där jag bl.a. hänvisade till Robert Menasses analys av FPÖs politik jämförd med austrofascismen, den rörelse under kansler Dollfuss och Schuschnigg som föregick Anschluss. Med endast lätt förändrad terminologi ("Heimat" i stället för "Blut und Boden" osv.) är parallellerna skrämmande.

Mardrömmen ter sig ibland svindlande nära.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar