onsdag 6 augusti 2014

Var är kvinnorna?

Trots sommarhetta och semestrar händer det en hel del inom EU men jag antar att eventuella läsare är väl informerade om detta från andra källor, t.ex.den utmärkta EU-bloggen skriven av Patrik Oksanen. Beträffande nedanstående inlägg om kvinnliga kommissionärer är det bara att konstatera att Junckers och EU-parlamentets krav på minst 10 nomineringar drabbats av ett skändligt fiasko. T.v. är endast 4 kvinnor nominerade varav endast 2 kan anses vara någorlunda säkra. I stort sett alla länder har redan lagt fram sina förslag. Sverige undvek i allra sista ögonblicket denna skam: när Reinfeldt insåg att han själv inte hade någon chans att få ett toppjobb för Sverige nominerade han den nuvarande kommissionären Cecilia Malmström - ett utmärkt val, inte minst för hennes eminenta språkkunskaper. Hon bör kunna få en tung portfölj.

Många länder har nominerat gamla avdankade politiker  ("hast Du einen Opa, schick' Ihn nach Europa"). Det får väl ses som ett desperat försök från de nationalistiska regeringarnas sida att motverka den oberoende ställning som Parlamentet och därmed Kommissionen fått genom Lissabonfördraget och som man på ett skickligt sätt lyckats göra det mesta av. Det är dock inte alls säkert att denna räkning går upp - erfarenhet visar att ämbetsmän, tjänstemän och politiker på de europeiska planet ofta ganska snart kastar av sig de nationella partipolitiska oken. Perspektiven breddas snabbt.

Men egentligen ville jag bara passa på att göra reklam för en utmärkt artikel av Kurt Bayer om finansiell kris och ekonomisk politik: The Crisis has not yet been dealt with! För säkerhets skull gör jag ett ganska långt citat:

"However, the role of finance ministers, national bank governors and regulators is to re-establish a financial system which primarily focuses on the needs of its customers, i.e. businesses and savers, restrains risks to the stability of both the global and regional and national financial systems, to devise a system which is more of a utility than a self-serving “exploiter” of an “anything goes” principle. It is still not clear whether ministers and national banks and regulators all have come to this conclusion, that their task is not to serve the ubiquitous “investor” and make her or him happy, but that the “real economy” needs to be serviced by a stable and innovative finanical system where prudence takes precedence before risk-taking."

Bayer föreslår, ganska radikalt, att finansieringen av offentlig upplåning skall lyftas ut ur den privata finanssektorn och övertas av centralbankerna. Han påpekar att "The interests of private investors have only little in common with pursuing the public good: why then should their interests determine yields and viability of government finance?"

Nu är Kurt Bayer inte vem som helst. Med en bakgrund som forskare och som tjänsteman på österrikiska finansdepartementet och därefter ledande befattningar inom såväl Världsbanken som Europeiska Investeringsbanken vet han vad han talar om. Att tanken att lägga hämsko på banker och finansieringsföretag lär dock knappast vinna någon anklang i dagens politiska situation speciellt inte i länder som Sverige och England.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar