fredag 11 april 2014

Another day older and deeper in debt...


Grekland har emitterat ett nytt statslån för första gången på mer än 4 år.  Det blev en dundrande succé. Man hade räknat med att dra in 2.5 miljarder € till en räntesats på kanske 6 %. Man fick in över 3 miljarder till 4.75 % ränta. Efterfrågan var enorm (DE), den sammanlagda summan av buden på auktionen låg på ca 20 miljarder.

Marknaden och media jublar (DE). Nu kan vi se att åtstramningspolitiken haft den avsedda effekten. Grekland är med i matchen igen. Hurra.

De enda som inte jublar är den otacksamma grekiska befolkningen. Man fortsätter att gå ut på gatorna. Arbetslösheten är enorm, ekonomin svag , några strukturreformer av vikt har inte genomförts och skeppsredarna behöver fortfarande inte betala skatt. Skuldbördan är gigantisk, utan fortsatta stödpaket kan landet inte klara sig. Även om en svag uppgång i ekonomin har registrerats är det ingenting som ens marginellt kan förbättra situationen för befolkningen.

Att investera i grekiska statspapper förfaller ju först vara rent idiotiskt. För ett par år sedan hade man fått betala 40 % ränta (!) för att få låna pengar på marknaden, nu alltså knappt 5 %! Skälen är naturligtvis att 5% är en bra avkastning på sparpengarna i dagens läge och att lånet i verkligheten -om än inte formellt- är garanterat av EU och EZB.

På andra länders statsobligationer får man som högst en procent.

Men även det nya lånet ökar naturligtvis statsskulden och skall alltså betalas tillbaks förr eller senare. Det finns inga utsikter att detta skall lyckas och experter räknar därför med en framtida "avhyvling" av skulderna. Vem som få bekosta den återstår att se.

Reaktionerna -genomgående, utan undantag- tydliggör den groteska klyftan mellan den verkliga ekonomin och den av spekulationshysteri drivna finansmarknaden.

Finns möjligheten att ekonomiskt och politiskt tänkande omorienterar sig mot en syn som är bättre anpassad till verkligheten och den reala ekonomin? Det finns få tecken på detta. Jag har dock tidigare nämnt en grupp vid universitetet i Manchester som kallar sig The Post-Crash Economics Society som kräver en reform, i första hand av undervisningen på deras eget universitet. (Artikel ur Guardian här.) Gruppens hemsida är tyvärr stängd för utomstående vilket är synd eftersom det verkligen skulle krävas en gräsrotsrörelse här. Från herrar Borg, Schäuble, Rehn eller fru Merkel lär vi inte få höra något, inte heller från Ingves eller den grupp som väljer ekonomipristagare.  ("Oket med påskriften bed och försaka/ länge oss nedtryckt i mörker och nöd...")


Nötter:

(1) Rubriken från en fin sång från mitten av förra seklet: Sixteen tons. Lyssna på den!

(2) "Oket med påskriften..." osv.  Ur "Arbetets söner" av Henrik Menander. En klämmig bit. Men kan fortfarande få höra den sjungas den 1 maj men det verkar ju rent parodiskt  i nuvarande politiska läge. En mycket speciell, och tänkvärd version, kan ni få höra här. Ha tålamod med inledningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar